Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeannette Sjöström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess onekligen snillrike predikant måste hals öfver hufvud
lemna hufvudstaden, gifvande hela omvändelseverket på båten.
Det är afundsvärdt nog att vid blott några och tjugu års
ålder hafva gifvit sin tid och sitt samhälle en sådan impuls.
Det är något af “Jungfrun af Orleans“, som, glödande af
det rättas och sannas höga inspiration, jagar ur sitt land •
mäktiga fienders skaror.
Ifrågavarande arbete, äfven om man icke tager i
betraktande dess stora helsosamma inflytande på det allmänna
vid en vigtig tidpunkt, utmärker sig från början till slut
genom tankens djerfva, men logiska gång, karakterernas
konseqventa hållning, språkets mognad och klarhet, samt
fullständig kännedom af scenens alla fordringar och resurser.
Det är också otvifvelaktigt hennes bästa arbete.
I de öfriga upptäcker man samma hjertats godhet,
samma sträfvan att göra scenen till hvad den också bör
vara, nämligen en skola för de fullvuxna barnens uppfostran,
en spegel för lifvet. Oförskräckt gisslar hon tidens lyten,
men uppfriskar på samma gång med en humor, som, om än
icke alltid originel, likväl alltid är på sitt rätta ställe. Alltid
vet hon hvad hon vill och hvad hon vill är upplysningens
och bildningens befrämjande, är det godas seger. I sina
historiska skådespel följer hon troget historien, bländar icke
alltid med snillets blixtar, men belyser med sitt klara
förstånd händelser och karakterer, söker sätta sig in i den tid
hon vill måla, utan att någonsin bli torr eller obegriplig
för den tid hon målar för.
I de arbeten, der hon vill skildra nutidens folklif,
märker man nog, att hon skådat detsamma mera genom
aningens eller instinktens synglas, än med verklighetens ögon.
Sak samma med hennes bearbetningar från utländska scenen.
Hon har svårt för att så förändra deras,kostym, att man
icke här och hvar skönjer den främmande snitten. Men
detta är en naturlig följd lika mycket af hennes kön som
af hennes uppfostran, som icke medgåfvo ett närmare studium
af folklifvets alla elementer. Men hvad hon antingen sjelf
framställer, eller också blott bearbetar, blir alltid
underhållande, angenämt både för ögat och örat. Så t. ex. i
hennes bearbetning af Perukmakaren och hårfrisören skönjer
man vid första ögonkastet dess utländska utstyrsel; men
hvem har icke sjungit eller lyssnat till visan om “Hjertat“,
hvilken af henne så lyckligt är förflyttad till svenska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
