Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
retirerande mästaren. Det var också något eget för
Parispubliken att se den unge reslige nordens son, med hår af
lin och muskler af stål, beträda samma tilja som nyss förut
uppburit den spindelspenslige italienaren med det ovala gula
ansigtet. den korpsvarta stripiga manen. Man fann att om
Södern hade sitt Vesuvius, så hade Norden sitt Hekla, och
Jules Janin skämde icke bort saken.
Det dröjde derför icke länge, förrän Ole Bull förvärfvat
sig europeiskt rykte, och med detta gående före sig
återvände han till fäderneslandet och kom äfven till Sverige.
Det var för ungefär tjugo år sedan. Vi veta icke om Ole
Bull kan, liksom Paganini, spela på en sträng och locka
fram toner med spatserkäppar, men han är tillräckligt mirakulös
ändå, tycka vi. Hans inspiration är öfverväldigande, liksom
hans färdighet förvånande ända till ytterlighet. Dock när
man hör honom, hvem har tid att tänka på den ena eller
andra? Hvem reflekterar öfver stråke och fingergrepp? —
Det är myriader perlor af höga vattenfall, rika skogars sus,
idel fogelsång och qvitter. De finnas som anse allt hvad
de sjelfva icke kunna göra för charlataneri, och bland dem
räkna vi åtskilliga herrar musici. Men det är alldeles
detsamma som om en flicka, hvilken vore utmärkt i vals, skulle
påstå att en Marie Taglioni eller Fanny Cerrito icke äro
dansöser, derför att de kunna göra åtskilligt mera än vals
eller polka-mazurka. För öfrigt måtte man väl ur sitt
instrument få taga hvad man vill och kan, och gör man nu
mera än hvardagligheten förmår, så är man otvifvelaktigt
en stor talang, ett öfverlägset geni, en örn som flugan icke
kan begripa.
Men Ole Bull har haft åtskilligt annat för sig i sina
dar. En gång föll det honom in att bilda en skandinavisk
koloni vid någon flod i Amerika: men den gången spelade
han en dålig fiol. Han köpte sig ett större stycke jord
och betalte det dyrt. Säljaren tog pengarna, men
jordstycket fanns blott i säljarens fantasi, också ett fantasistycke,
såsom man finner. Det fins andra än konstnärer som lefva
af sin fantasi, men hin må råka ut för dem! Allt var
förloradt, utom snillet, äran och fiolen. Ole Bull strök
luggen ur pannan och beträdde ånyo den amerikanska
konserttiljan. Men den gången kom han fram utan fiol,
bugade sig för publiken och började sedan helt lugnt
betrakta väggarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
