- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
118

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Under Afrikas himmel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

krigskonsten genast skulle underkänt. Men i detta liksom
i de flesta andra fall hyste Jan sina egna tankar, och de
uttrycktes lättast genom att anföra hans yttrande till
Zimmer, som låg framstupa bredvid honom och gäspande
frågade, hvarför han öfverallt släpade det gamla skrället
med sig.

»De prackade på mig ett af sina nya gevär i våras.
Jaa, det var riktigt snyggt och trefligt och så lätt sedan», sade
han på sitt stillsamma sätt, »men vid första skott jag lossade,
glappade slutstycket och krutkornen stänkte upp i ansiktet
på mig. Ni kan se här» — han pekade på sitt gamla,
skrynkliga ansikte och strök med ett finger utefter en fåra däri —
»min lilla dotterdotter har räknat dem, de äro sjutton och
sitta allesammans kvar ännu. Det är inte vackert och
folk, som ej känner mig, kan lätt få den föreställningen, att
jag ej begriper mig på bössor.» Han skakade missmodigt
sitt hufvud, så att de långa, hvita lockarne fladdrade under
hattbrättet. »Jag tycker inte om de nya gevären», fortsatte
han, »neej, inte alls. Det var en stor nåd, att intet
krutkorn trängde in i ögonen, det var det, mina ögon äro nog
dåliga ändå. Jag ser inte läsa utan synglasen och ibland
känner jag mig mycket trött i dem.»

»Ja men», invände Zimmer, »det var väl något fel på
det nya geväret, ni skulle ha skaffat er ett annat, oom.»

»Det skulle jag inte», svarade Jan energiskt. »De gamla
gevären ha hjälpt oss förut, de duga nu med. Jag hade
ett, som var sämre än det här, vid Amajuba och ändå gjorde
det god tjänst.» Han svepte sorgfälligt en oljad skinnlapp
kring låset och kände noga efter, att proppen satt kvar i
mynningen. »Neej, de nya gevären äro bara påhitt af unga,
oförståndiga människor, som inbilla sig begripa allt möjligt,
men gud har skänkt de gamla bössorna seger förut, gud vet
mer än alla människor tillsammans, unge man. Han lät
också krutkornen stänka mig i ansiktet, för att jag skulle
veta, att han inte tyckte om nyheter. Jag lyder honom
och tager aldrig i de nya gevären mer. De gamla ha hjälpt
oss mot kaffrerna, mot lejonen och har skjutit rödnackar
förr.»

»Men», fortfor den envise Zimmer, »de nya gevären
gå längre.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free