- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
204

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. En af dem, som förstå att begagna makten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204

det sà, att här finns en fördömd försupen skurk vid namn
Jenkins, ... sa’ han inte Jenkins, Kenzie?»

»Jag tror, han sa’ Blenkins, men kanske jag misstager
mig.»

»Fråga herrn där!» inföll Craggs, som fann skämtet
godt, och pekade på den omtalade.

Blenkins tog ut stegen, så att han kom utom hörhåll.

»Ja, det var visst Blenkins», återtog korporalen med
en grym blick på den af ilska skälfvande karlen framför
dem. »En sådan där feg, smygande spion, som kryper
omkring i mörkret, men springer långa vägar, så snart det
smäller. Karlen lär ha varit skollärare nere i kolonien, men
han var stupfull i katedern några gånger och så lät han inte
ens småflickorna vara i fred, så de togo och körde af med
honom.»

Blenkins hade saktat farten, så att han tydligt hörde
hvarje ord, och som deras innehåll kom sanningen mycket
nära, förbättrades hans dåliga lynne ej däraf.

»Han tog vägen norrut», fortsatte korporalen
obarmhärtigt, »och boerna, de kräken, läto honom stanna. I
allmänhet äro de inte vidare beskedliga mot kreatur, men
den här gången gjorde de ett undantag från den regeln.
Nu lär den där . . . var det inte Blenkins han hette?»

»Joo, Blenkins», skreko fem skrofliga stämmor, hvilka
alla funno ett osökt nöje i att upprepa detta namn.

»Ja visst, Blenkins var det. —• Hallå ni där framme,
ni behöfver inte springa, ni får gärna deltaga i samtalet.
— Jaså, ni har inte lust. Nå, det rör mig inte, sa’ tiggarn,
när bandhunden bet honom i träbenet. — »Ja», fortfor
korporalen, »kapten sa’ att vi skulle följa karlen. Hans sista
ord var: »jag litar på er Mc Dunn, tänk på regementets
heder! »Kapten», sa’ jag, »ni kan lägga den i sämre händer
än mina.» — Men nu frågar jag er alla, anstår det oss att
följa en fyllbult i hälarne och lyda honom?»

»Nej!» röt Kenzie vildt. »Fördöme mig, ha vi inte
rännt åstad som blindstyren. Jag ska’ slå armar och ben
af karlen.»

»Ditt skägg är lika stort som ditt förstånd är litet,
Kenzie, låt bli den saken! Ordern är gifven och vi akta oss
för dumheter. För resten har karlen fått huden full, utan
att vi behöft röra ett finger. Hvarför han fått det angår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abroffer/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free