- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
214

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Abrahams offer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214

»Skulle jag lefva, sedan min far brutit sin ed, kan du
tro mig om det?»

»Jag går till de Vlies igen», sade van der Nath
under-gifvet. »Jag ser, att vi människor ej själfva få bestämma
våra handlingar. Jag tager tillbaka allt, jag skall döda . . .
andra, jag offrar min tro, min öfvertygelse, är det inte nog?»

På det svarade någon annan än Isak, men genom
barnets mun:

»En människa kan aldrig offra för mycket.»

Och sedan fortsatte Isak själf, där den andre, hvars
fruktansvärda tordönsstämma ljudit genom töcknet kring
faderns sinnen, slutat:

»Jag var ett barn för några minuter sedan, jag är det
inte numera, inte sedan jag fått veta detta.»

Med ett halffånigt leende hörde van der Nath hans
ord utan att förstå deras innehåll, det var annat, som helt
och hållet upptog hans tankar.

»Isak, gå ut i stallet och hämta geväret, som ligger
gömdt under fjärde plankan från dörren.»

Iiak nickade och gick mot dörren, men där stannade
han och sade:

»Ingen med vårt namn har svurit falskt.»

»Nej, nej», mumlade van der Nath förströdd.

»Ingen skall heller göra det», tillade gossen och gick ut.

Fadern tog sig mekaniskt öfver sin våta panna och
mumlade:

»När han får se hästen, skall han tänka på saken,
och då jag kommer ut om en half timme är han borta.»
Van der Nath skrattade förvirradt och när hans
munterhet ändade i en snyftning, blef han ond på sig Själf för att
han ej lyckades kvarhålla den tar ken. »Jo visst», sade han
ifrigt, som om han talat till en tredje, hvars invändningar
både förargade och oroade honom. »Jo visst, Isak rider
långt bort, långt bort, och jag kan icke förfölja honom till
fots, det är inte tänkbart.» Och skrattande, medan stora,
klara tårar runnö utför hans kinder, sökte han på allt sätt
inbilla sig, att gossen skulle fly. Han var så nära att lyckas
däri, att han ej märkte, hur dörren öppnades och sonen kom
in, bärande ett gevär.

»Se där», sade Isak enkelt, »nu är allt i ordning.»

Van der Naths hjärta upphörde att slå. Han betrak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free