- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 1 /
95

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE AFDELNINGEN - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Christopherson hvilken år 1757 adlades och då
antog namnet Adlersparre.

Vid stranden af den täcka Mysjön, icke långt
från det pittoreska Hofvermoberget, låg öfverste-löjtnant
Adlersparres boställe, Hofvermo, infattadt uti en ram
af björk och fur, speglande sitt anlete i de klara
vågor som tumlade sig vid dess fot. Ställets
innehafvare var en herre med lång erfarenhet och många
sjelfförvärfvade insigter; hade bivistat krig och
derunder utmärkt sig, samt stod i högt rop hos
allmogen, hvilken han undervisade i åkerbruk och
allehanda slöjder, ansågs derföre som ett slags orakel,
änskönt han genom häftigheten och bitterheten uti sitt
lynne (en följd af lefversjuka och hypokondri) mången
gång öfverskred billighetens fordringar, likvisst
förnämligast mot dem, som stodo honom närmast. Ehuru
han sjelf hade förvärfvat sitt adelskap, kunde han
aldrig lida aristokratien, ansåg den som en gnagande
mask på statslifvets rötter, eller som en lömsk fiende
till den beståndande ordningen, ställd emellan
styrelsen och folket, för att åtskilja dem och under
villervallan befrämja egna fördelar. Hatare af flärd och
yppighet, kunde han ej, som så mången annan, föra
vanans falska vigtskål med skicklighet, lära sig att
ljuga och ändå synas sannfärdig genom konsten att
göra lasterna sköna och aptitliga; utan drog sig i tid
från sina ståndsbröder, väl inseende, att »menniskor
fly, icke alltid är menniskohat» — för att så mycket
förtroligare kunna sluta sig till dem han omfattade
med sina innersta tankar, framför allt det s. k.
folket; han blef vid flera tillfällen dess sakförare och
kom således aldrig att klifva högt i nådens rike, men
väl att noteras som en vän af utvidgad
konungamakt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/1/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free