- Project Runeberg -  1809 och 1810. Tidstaflor / Del 2 /
276

(1850) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vanlig principlöshet och karaktersmjukhet, emedan den
alstrades af ett hos honom lefvande begär att mäkla
frid emellan stridiga tänkesätt. Och detta begär
förklarar att Forsell 1810 heldre antog
förgiftningshistorien som ett löst prat än ett verkligt faktum,
måhända äfven derföre, att en sådan tro var tillräcklig
att bortvisa en supposition, som, i fall den fått fast
fot i hans redliga svenska hjerta, lätt kunnat bringa
det till den mest hemska förtviflan. Ty Forsell var
Carl August tillgifven, på samma sätt som svärmaren
sitt ideal.

Att denna medgörlighet så småningom öfvergick
till bestämda åsigter och bestämd vilja, allt som
Forsells statsmannablick trängde djupare in i framtidens
schackter och han med full kraft grep in i samhällets
angelägenheter och började att tänka för folket, det
veta vi alla och hafva det säkraste beviset härpå uti
det kraftiga anfallet mot Platens sätt att genomdrifva
kanalfrågan, i hvilken mästerliga afhandling ej en
skymt är till märkandes af det fordna
considerations-systemet.

Nu var äfven tiden inne, då man kunde få
kännedom af Forsells till mognad hunna öfvertygelse om
orsaken till prins Carl Augusts plötsliga bortgång. Det
var honom icke längre möjligt att öfver ett så
märkbart moment i våra sednare dagars historia förblifva
förseglad, helst då man kunde prononcera sig fritt,
utan att compromettera eller med en bekännelse rubba
den allmänna sinnesstämningens lugn. Han hade stått
katastrofen liksom dess förespel alltför nära, att de
obemärkta af honom kunnat sväfva undan, utan att
lemna märken eller vittnen efter sig. Nu lät han
sitt minne samla allt, som till denna sak hörde,
pröfvade de olika uppgifterna med oväld, rådförde sig med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acatidstav/2/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free