- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Första delen. Resa genom Scottland, England och Irland /
125

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ej om de hört hans rop, ty stormen
öfverröstade allt; då mörkret äfven hindrade honom att
tydligt skönja alla föremålen, i synnerhet när
båten var ner uti böljan, beslöt han att ej
vänta längre på deras biträde, och fattade sjelf i
tågen för att lösa dem. Men de hade blifvit
starkt fastknutna af de oförsigtiga båtsminnerna,
och kunde nu ej löstagas. Till all lycka hade
Henrik en knif, och med den afskar han repen.
Att sedan upplyfta masten och kasta den och
seglen i sjön, var gjordt lika hastigt, som tänkt.
Båten flöt genast lättare och jemnare, och
fastän hafvets och stormarnes raseri fortfor, kunde
den nu mera utan mycken svårighet genom en
beständig rodd hållas upp för vågen. Detta
arbete varade länge, och Henrik var redan
utmattad; molnen ville ej skingra sig och vindarne
tröttnade ej i sin lek. AÄndteligen märkte han
små klippor här och der uppresa sig ibland de
dansande böljorna, och svallet af bränningen
nådde hans öron. En gnista af hopp tändes i hans själ,
och med fördubblad ansträngning arbetade han
sig allt närmare dem. MHafvet kastade båten
slutligen på ett grund; Henrik begagnade
tillfället, och uppväckte sjömännerna ur dödsdvalan,
för att hoppa i land och, om möjligt, klifva upp
på klipporna. Detta skedde; med ömsesidigt
biträde uppnådde de spetsen af ett basalt-berg,
som fullkomligt liknar en rad af sammanbundna
pelare. Der fingo de återhämta sig, och utom
all fara betrakta och höra de nedanför
musicerande vågorna.

Det var långt lidet på dagen, när en ljusstråle
åter syntes vid horisonten. Småningom
aflägsnade sig de svarta och tunga molpen, och
himJahvalfvet blef rensadt från dessa dystra gäster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/1/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free