Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordning, att de unge bortgå, och de gamle stanna
qvar på jorden? — Hon var skön — är det den
Ilögstes afsigt, att endast visa oss hvad skönhet
är och låta den åter lika hastigt upphöra, för att
motverka menniskans sjelfkärlek? — Hon var god
och from — var det till belöning derför, som hon
bortrycktes från dem, som gjorde henne och
sjelfva blefvo genom henne lycklige, — som hon
bortrycktes, innan blomman af lifvet hunnit fullt
ut
veckla sin hela skönhet? — Hon var öm maka
och mor — kan något annat än grymhet afslita
dessa ömma band? — Ofta klaga vi så, ofta
till
sluta vi ögonen på någon älskad afliden slägting
eller vän, under tyst knot öfver Försynen, — det
är då. som ’Tron, upplyst af menniskans
herrligaste tankar, blickar in i en högre och bättre tingens
ordning — i odödligheten.
Ur molnen sköto blixtrar på blixtrar och
dundren följde de hvita ljusen, innan de ännu hunnit
slockna. Dånet var förskräckligt, jorden bäfvade
och gaf genljud. Pocahontas, väckt ur sömnen,
uppreste förundrad sitt hufvud och blickade
omkring sig på de af blixtrarne upplysta föremålen.
”Ännu här!” utropade hon med en svag röst. ”Jag
trodde mig redan vara långt borta härifrån; jag
tyckte mig så lycklig! ..... Men nej,” fortfor
hon, tryckande dem som voro henne kärast till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
