Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. kap. Planen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
och han såg i kammaren ingen utom henne. Han
aflade kappan, helsade bekant, men vördnadsfullt, och
fördes af fru Cornelia Björnram till en högkarmig soffa.
»Äro vi vänner?» sade den anlände herrn, innan han
satte sig. Han yttrade sina ord med en blick, som
tillkännagaf tvekan, jemte en tillblandning af nästan
förskräckelse.
Det beror, svarade frun, det beror på . . om vi
äro vänner.
»Det är sant! Men skulle härför någonting fattas,
så låt mig endast veta. Jag är nu färdig till allt.»
Till alla uppoffringar, ja: det kan jag tänka.
»Uppoffringar? Utan tvifvel.»
Men, inföll madame Cornelia med ett slugt och
hvasst ögonkast rakt fram på sin medtalare, tänk om
här icke skulle vara fråga om uppoffringar?
»Så mycket båttre, min nådiga fru Björnram!»
Men se . . i alla fall ....
»Hvarom är då frågan?» utbrast Bobert Augustin,
med en hastig åtbörd. »Jag trodde verkligen, att
penningar skulle vara det afgörande? Bedrar jag mig?»
Unge man! har ni då så utomordentligt godt om
penningar? Eller hafva edra bröder det mer än ni
sjelf?
»Mina bröder?»
Ja: äro edra tre bröder rika?
»Hvarföre frågar fru Björnram om mina bröder?»
Jag har mina orsaker.
»Måste dessa hållas mig obekanta?»
Åh, visst icke. Men det gör ingenting till saken,
att känna dem.
»I alla fall, madame! bör jag säga er, att vi alla
fyra hafva de bästa, de mest välgrundade förhopp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
