Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. kap. Planen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
ningar att blifva rika; alt ätminstone få igen vår stora
fäderne-egendom: isynnerhet om ni härtill vill låna oss
ert mäktiga bistånd, på del sätt vi talats vid.»
Men jag har icke förr än nu hört det minsta ord
om en stor familjegendom, afbröt fru Björnram med
förundran.
»Har ni då aldrig hört talas om Ekolsund?»
Om Ekolsund? Jo, det har jag. Det är ett stort
kronogods, tror jag, sex mil från Stockholm, eller så,
på vägen åt Westerås; i en vacker trakt, med en
himmelsk park och utomordentligt sköna åkrar; är det
icke så? Hon beledsagade dessa ord med ett leende af
fint och nästan högadligt slag.
»Jag hör, att ni är väl underrättad, nådiga dame!»
Men hvad har hela delta kronogods att göra med
edra familjförhållanden, mina herrar?»
»Kronogods! ja. Ekolsund har på det skändligaste sätt
blifvit undanryckt den grefliga Tholtska ätten, hvilken
egde delta herresäte, sedan Christinas och Carl Gustafs
dagar, men förlorade det genom Carl XI:s tilltag.»
Reduklions-koramissarierne hafva varit hårdhändta.
Men i alla fall lefva vi nu en lång tid efter, och saken
kan icke mera hjelpas.
»Jo, min nådiga fru! den kan hjelpas och på ett
lysande sätt.»
Kan ni återfå Ekolsund?
»Ja!»
Men jag förstår icke det. Isynnerhet nu, då
drottning Ulrika Eleonora lemnat det jordiska, skulle jag
icke tro er kunna ega stora förhoppningar. Hon skulle
kanhända af sina särskilda anledningar hafva känt sig
fallen att åt grefvarne Thott återgälda något, som
hennes faders slränghet beröfvat dem: hon skulle hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
