Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. kap. Den sköna Silfvertvätterskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
mera hennes behof af en qvinlig vän, till hvars hjerta
hon kunde lula sig utan all fruktan, utan minsta
tillbakadragenhet. Fröken-grefvinnan Taube anställde nu
Marie Susanne Cederlöf inom kretsen af sitt egei lilla
privata hof. Tileln kunde icke vara stort högre än
kammarjungfru; i sjelfva verket innehade hon dock
»den förtrognas» plats; hon var den rätta vännen. När
drottningen dog, och när några år derpå
riksgrefvin-nan Hessenstein flyttade ut till Ekolsund, upphörde
mademoiselle Cederlöfs förhållande till henne icke
dermed: det snarare tilltog. Men orätt vore, om man
skulle tro, alt deri sköna silfvertvätterskan i kung
Fredriks hof endast ådragit sig blickar från
fruntimmersögon. Clas Emanuel Thott hade tjenstgjorl som page
i detta hof åtskilliga år före drottningens frånfälle.
Han började denna sin bana redan vid sjutton år.
Marié Susanne var då fjorton, eller kanske något mera.
Emellan en page och en läck silfvertvätterska ... nä,
det är sanl! skillnaden kan vara stor, men den kan
också vara liten. Aili beror på del blomsterslag, som
växer i hjertats trädgård, och den dofl man mest
älskar. Den unga pågen, här. hade mindre sinne för
rang, än för myckel annat, som förekom honom större
och till och med förnämare, än sjelfva del förnäma.
Kanske hade han ock sina alldeles egna orsaker, alt,
äfven i och för sin egen slägt, ej så mycket
efterfråga börden. Tidig, sann och varm vänskap stiftades
emellan honom och fröken Taubes mignonne; och det
brydde honom alldeles icke, att gamle kung Fredrik
vid godt lynne brukade tala om sina hofgemaks
yngsta silfid under uttryck af: »dic kleine, nitide
Zeder-leve, mil grosse Augen lind nichts weiler.» Dessa ord
innefattade i sjelfva verket ett ganska stort beröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
