Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Ny vår. Brytningar. Äktenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ungdomens glada hemlighet, den att glömma hvad man
»af forntid och af framtid vet.»
Spänstig, obruten som en tjugoåring ingick A.
Ch. Leffler vid fylda fyrtio i sitt nya lif och hon
medförde dit den i hög grad kvinliga natur ur
hvilken, spontant och energiskt, strömma glädjens,
hängifvenhetens, helsans, omedelbarhetens krafter.
Det var dessa krafter, hvilka ständigt kommo henne
att föryngras och förskönas. Den, som betraktar
hennes runda, outvecklade, barnsligt omornade
ansikte på porträttet från tjugoårsåldern, och jämför
det med bilden från fyrtiotalet, där det själfulla
ansiktet lyses upp af de eldiga ögonen, som stråla
under det grånade, men lika yfviga håret, den
inser att icke naturen men lifvet varit konstnären,
som förfinat och förädlat dessa drag.
Under ett samtal mellan bildhuggaren Walter
Runeberg och Sonja Kovalevsky yttrade den förre,
att han fann äldre män, med utveckladt själslif,
mer intressanta att modellera än unga män, medan
han däremot ej intresserade sig för att modellera
äldre kvinnor. Sonja Kovalevsky upptog ämnet
och gaf på sitt lifliga sätt Runeberg rätt, att
den utvecklade äldre mannen är ett bättre ämne
för konstnären än den åldrade kvinnan, men att
detta beror på, att lifvet så sällan utvecklar
personligheten hos kvinnan, utan tvärtom utplattar eller
krossar den. »Om någon gång en kvinnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
