Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Starka armar skola viga
all sin kraft åt dig, vår mor,
och din framtid ljus skall stiga
ur vår kärlek, öm och stor.
(1922)
Det kan icke bero på bristande förståelse, det måste
hänga samman med den höga uppenbarelsen, att skalderna
förhålla sig så tysta inför de vackraste juvelerna i smycket,
Ölands växtvärld. Visst ser och beundrar och besjunger man
den, men i regel endast kollektivt med en viss allmännelig
kärlek. Det blir de ”skimrande orkiders skara”,
blomstermattan för lustvandrande fot, ”tusen blommors under” eller
något annat vackert i samma stil. Någon gång viskas ett
namn, men tyst och liksom i lönndom, det är allt. Det
blir ingen särskild, som koras och får höra heta ord. Det
är dock fast förvånande, att ett så bedårande Floras barn
som lundernas strålande Anacamptis eller ängarnas stolte
Riddare eller den lysande Adonis, hedmarkens guldsmidde
elegant, eller någon annan av den öländska växtvärldens
härlighet icke förmått sätta ett skaldehjärta i brand. Mern
”ingen regel utan undantag. Erik Axel Karlfeldt har låtit
Zephyr sjunga en serenad till Ölands solvända, blomman,
som Öland — ensamt bland länder i världen — anförtrotts
att vårda.
Solvända! Solbrända hällarna svalka sin kalk,
skyarna prunka, ut seglar en aftonfalk.
Blomma, om kvällarna vågar jag andas min bön,
nalkas och sjunka hit ner till ditt läger på ön.
’ Vårherden, fårherden följer min vaggande ton,
sjunger för hjorden vid fållan bland vipornas bon.
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
