Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF RUDBECK DEN ÄLDRE ;0
teologiska fakulteten Henrik Schätz, en man utan
lärdom eller större förtjänster i öfrigt, tillika hänsynslös,
ilsken och härsklysten, men som på något oförklarligt
sätt förvärfvat Karl XTI:s förtroende och till sin död
fick behålla det, ett vackert bevis på konungens
trofasthet mot sina tjänare, ehuru den här träffat ett ovärdigt
föremål. I januari 1682 hade det lyckats Schitz att
bakom kanslerns och konsistoriets rygg utverka åt sig
hos konungen den lediga, då högt ansedda
bibliotekarieplatsen, hvarpå Rudbeck gjort sig räkning.
Förbittringen häröfver var stor vid universitetet, naturligen störst
hos Rudbeck, och han använde hela sitt inflytande hos
kanslern, för att söka beröfva Schätz frukterna af
segern. Det misslyckades dock, då denne i sin nöd ånyo
vände sig till konungen, men från detta ögonblick var
Schätz blifven kanslerns och Rudbecks oblidkeliga
fiende. Och därefter inträdde ett sant krigstillstånd vid
universitetet, som förjagade friden för flera år och slog
mången djupa sår. NSchätz hela diktan och traktan blef
nu att göra lifvet så surt som möjligt för sina bägge
motståndare. Dessas åskådning, icke mindre än deras
personer voro lika förhatliga för denne enväldets
ortodoxe vapendragare, en vän af intolerans och inkvisition
i alla former. Rudbeck tog häraf ej mycken skada; mot.
hans breda bröst återstudsade hvarje hugg, och hans
friska lynne kunde aldrig af någon kitslighet eller osämja
varaktigt rubbas. Den som fick lida mest var den
stackars kanslern, som rent af afskydde Schätz och i sin
svaghet lät förleda sig till onödigt starka utlåtelser och
åtgärder, som vanligen föllo vanmäktiga till marken, ja
oftast beredde blott honom själf obehag och
förödmjukelse då motståndaren stod där osårbar under enväldets
sköld.
Ett ögonblick hoppades De la Gardie och Rudbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
