Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lejoncrona. Klaes Banér vågade då helt frankt säga henne midt
i ansiktet, att hans heder förringades väl ej af att sitta till
bords med en ärlig bonde eller simpel soldat, men att en
hvar skulle peka fingret åt honom, om han ginge som
kamrat med en fodraliserad skräddaresax, dennes beklädnad
måtte nu vara huru som helst. Och följande år fälldes
på riddarhuset häftiga ord om, att i tredje klassen inkommo
de som förut varit handtverkare eller haft sysslor, som ej
anstode ett sådant stånd, somliga till och med af oäkta
säng, samt att folk af ringa kondition och slätte meriter
eftertraktade hos drottningen att upphöjas till greflig
värdighet. Man vågade till och med att göra själfva drottningen
föreställningar, om ock i hofsamma ordalag; trots hennes
starka förbittring öfver detta ingrepp i det kungliga
prerogativet, ville ej adeln bekväma sig att göra någon afbön,
men de två nya grefvarne, Steinberg och Schlippenbach,
måste den mottaga, sedan Karl Gustaf i sista ögonblicket
gripit in i saken.
Nedåt visade adeln i sin helhet mot ofrälset en högförd,
ej mindre än den som högadeln visade mot lågadeln.
När i ofrälse ståndens protestskrifvelse vid 1650 års
riksdag erinran gjordes därom att, ehuru Riddarhusordningen
stadgade kunglig nåd och introduktion som grund för säte
och stämma på riddarhuset, upphäfde detta dock ej Sveriges
gamla lag, som bjöd att frälse förvärfvades genom rusttjänst,
uppväckte ett dylikt anspråk stor förbittring hos
adeln. Dess uppfattning målas af följande satiriska
anteckning, som en af lågadels förnämste män tillskref vid denna
punkt: “En ståtelig ny vallmarsadel, helst nyttig i
hoftjänster och kansli, synnerligen präster i legationer, borgare i
kollegier, bönder till riksråd, marskalkar och hofjunkare.“
Med synnerlig ifver höll man på förbudet mot ofrälse
giften, hvilka betraktades som nedsättande för adlig ära
och därför äfven enligt privilegierna straffades med förlust
för barnen af adelskap och egendom. I fråga om frälsekvinnas
gifte med ofrälse man måste man dock billigtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
