Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuksalen N:o 6 - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men tingens väsen blir ju inte förändradt, —
naturlagarna förblifva alltjämt de samma. Människorna
skola sjukna, åldras och dö alldeles som nu. Om
ert lif upplyses af en aldrig så härlig morgonrodnad,
blir ni likväl till slut inspikad i en kista och kastad
i en grop."
"Men odödligheten?"
"Ah, prat!"
"Ni tror inte, — ja, men jag tror. Hos
Dostojevsky eller Voltaire är det någon, som säger, att
om inte Gud funnes, så hade människorna måst
uppfinna honom. Och jag tror fullt och fast, att om
inte odödligheten finns, så skall förr eller senare
det höga mänskliga förnuftet uppfinna den."
"Bra sagdt," utbrast Andrej Efimytsch med ett
förnöjdt småleende. "Det är bra, att ni tror. Med
en sådan tro kan man lefva lycklig till och med
inmurad i en vägg. Ni har visst erhållit en bildad
uppfostran?"
"Ja, jag studerade vid universitetet, men tog
ingen examen."
"Ni är en tänkande och djupsinnig människa.
I alla förhållanden kan ni finna tröst inom er själf.
Ett fritt och djupt tänkande, som sträfvar att förstå
lifvet, och ett fullständigt förakt för världens dumma
fåfänglighet, — se där två goda ting, de bästa
människan ännu lärt känna. Och ni kan njuta af dem,
äfven om ni lefver bakom tredubbla järngaller.
Diogenes bodde i en tunna och var ändå lyckligare än
alla jordens kungar."
"Er Diogenes var ett nöt," mumlade Ivan
Dmitritsch dystert. "Hvad sitter ni här för och pratar
med mig om Diogenes och om att förstå lifvet?" for
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
