Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stund tigande på mig, i det han tydligen beredde
sig till att säga mig någonting mycket viktigt.
"Pavel Andrejitsch!" sade han stilla, och öfver
hans feta, slappa ansikte och i hans mörka ögon
flammade plötsligt upp det egendomliga uttryck, som
han fordom varit omtalad för och som verkligen var
fängslande. "Pavel Andrejitsch, jag vill säga er
som vän, — förändra er karakter! Det är svårt
att lefva tillsammans med er! Svårt, min dufva
lilla!"
Han såg mig stinnt in i ögonen, det vackra
uttrycket försvann ur hans ansikte, blicken blef
skum och han mumlade sömnigt och slappt:
"Ja, ja... Förlåt en gammal man hans dumma
prat... Ja..." Då han tungt stapplade utför
trappan med armarna utsträckta för balansens skull och
därvid visade mig sin feta, väldiga rygg och röda
nacke, gjorde han samma obehagliga intryck som
en krabba eller bläckfisk. "Ni borde resa
någonstädes, ers excellens," brummade han. "Till
Petersburg eller utrikes... Hvarför stanna här och förspilla
den gyllene tiden? Ni är ju ung, frisk och rik...
Ja... Ack, vore jag bara litet yngre, skulle jag
bums ge mig af, så att man icke såg röken af mig
en gång."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
