Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nikanor, flög min trojka redan fram på jämn mark,
genom en gammal granskog, och de höga granarna
sträckte från alla håll sina hvita, mossbelupna grenar
emot mig.
"Jag är tokig, min kusk är full..." tänkte jag.
"Det är bra!"
Jag träffade Ivan Ivanytsch hemma. Han
skrattade, så att han fick en hostattack, lade hufvudet
mot mitt bröst och sade, hvad han alltid sade, när
han träffade mig:
"Men ni blir ju allt yngre och yngre! Jag vet
icke, hvad det är, ni färgar håret och skägget med,
det borde ni låta mig få."
"Jag kommer för att aflägga visit hos er, Ivan
Ivanytsch," ljög jag. "Tag icke illa upp, — jag
är en fördomsfull stadsmänniska och håller på
visiter."
"Det gläder mig, min dufva lilla. Jag har
blifvit gammal och slö, men jag är förtjust öfver
äran... Ja."
Af hans tonfall och lycksaligt leende ansikte
kunde jag förstå, att mitt besök i hög grad
smickrade honom. I tamburen togo två kvinnor af mig
pälsen, och en bonde i röd skjorta hängde upp den
på spiken. Och då jag och Ivan Ivanytsch kommo
in i hans lilla kabinett, sutto två barbenta
flickungar där på golfvet och sågo på illustrationerna
i en bok. Vid åsynen af oss hoppade de upp och
sprungo sin väg, och strax efteråt kom en lång,
mager gumma i glasögon in med långa steg, som
om hon gått på skidor, neg vördnadsfullt för mig,
tog en kudde från soffan och boken från golfvet och
försvann igen. Från de angränsande rummen hördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
