Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
sin undervisning på detta område, hafva varit flerfaldiga. Med sin
kolossala energi hade han redan under sina första professorsår ej
tvekat att själf lägga på sina skuldror alla möjliga
universitetsuppgifter; ensamt de talrika byggnadsföretagen skulle varit nog att
upptaga en vanlig människas hela tid, men därjämte skötte ban
kommunitetet och slog nog ofta under sig en god del af
drätselförvaltningen. Vidare lade andra oupphörligt nya bördor på den
arbetsvillige; regeringen gjorde honom 1665 till kommissarie i
landskulturen med den stora uppgiften att till allmänheten sprida
kännedom om Sveriges naturalster, deras förädling och förmånligaste
användning; som byggmästare hjälpte ban både regeringen och
magnaterna, och ingen större trädgårdsanläggning har väl skett hos
de senare, hvari han ej rådfrågats eller tagit del, och slutligen togo
hans tekniska sysselsättningar säkerligen ej ringa tid i anspråk.
Men utan tvifvel har ock en viss sinnets ostadighet, en lust att
gripa efter allt ocli taga del i allt, medverkat att föra honom af
vägen; och dock är det så att den som försummar en vetenskap
han känner sig snart efterblifven i dennas utveckling och förlorar
därmed äfven kärleken för uppgiften. Det är dock äfven ganska
troligt som han själf uppgifver, att den förhatliga förföljelse mot
naturvetenskapen, som teologerna satte i gång på 1660-talet, afkylt
hans lust att arbeta på detta område.1 Men hufvudorsaken var väl,
att Verelii arbete mecl runorna och sagorna plötsligen öppnade för
hans öga den trolska utsikten att genom forskningar i vår förhistoria
återgifva Sverige dess rättmätiga men förgätna anspråk på att vara
folkslagens vagga; företaget måste ju på samma gång skapa honom
själf ett odödligt namn. Men när tanken på Atlantikan en gång
vaknat i hans själ, var lian oåterkalleligt fången i dess drömmar
och därmed tyvärr i hufvudsak förlorad for den medicinska
vetenskapen ; botaniken ensamt delade rummet i hans själ mecl Atlantikan,
men sannolikt mindre för undervisningens skull än för utförande af
det stora arbete Campi Elysii som ban planlagt å detta område.
Hvad ban med sin geniala personlighet och sin eldiga natur
har måst betyda för undervisningen under den första tiden, låter
sig väl tänka, om ock källorna tiga. Intrycket hos lärjungen borde
ha varit outplånligt, ty hans skrifter tala än i dag ett språk som
1 Rudbeck til! rådet 12 nov. 1677. (Tidningar ntg. i Upsala 1777 s.
193), att ban efter sin hemkomst först tänkt låta utgå sina mångahanda
nva observationer, »men såsom här vid Academien intet får något annat
proponeras, än det som efter de scholastikers philosopliiske principier är i
verlden utgånget, ty blef där intet af, och hafver jag så här sedan aldrig
något verk arbetat eller i tryck låtit utgåa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
