Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
att äfven dessa icke skulle nöjaktigt tillgodoses vid universitetet,
efter som K. Maj:t följande år d. 4 april utfärdade en förordning,
det ingen skulle hädanefter antagas till provinsialmedicus eller
re-gementsfältskär, som icke åtminstone ett eller ett halft år förut
varit vid Stockholmslasarettet och där öfvat sig i medicinska och
kirurgiska operationer.1 Brefvet ålade ju icke de i Upsala
promoverade doktorerna att ovillkorligen underkasta sig denna tjänstgöring,
men då man utan densamma icke kunde få bekläda offentlig tjänst,
blef den de facto obligatorisk. Förordningen var icke välkommen
i Upsala, ty man såg däri en missaktning för universitetets
undervisning och ett försvårande af läkarekursen, Linné uttalade ock flera
gånger sin ovilja öfver densamma.2 Kursen i Stockholm
omfattade kirurgi och obstetrik men icke anatomi, ehuru de unga läkarne
ej sällan begagnade tillfället att deltaga i den anatomiska kursen
därstädes.3
Roséns efterträdare Samuel Aurivillius gjorde allt för att
värdigt fortsätta och utveckla sin store svärfaders undervisning. En
rik begåfning och omfattande studier voro utmärkande för honom,
likasom för lians fyra år äldre broder, den store orientalisten Karl
Aurivillius. Från början voro icke hans studier inriktade på
medicinen utan på matematiken, astronomien, kemien och
bergsvetenskapen, hvari han arbetade under sådana lärare som A. Celsius, S.
Klingenstjerna och J. G. Wallerius, och han var redan inskrifven
i bergskollegiet, då Rosén, som fäst sig vid honom, förmådde honom
att slå om och ägna sig åt medicinen. Aurivillius afslöt dock icke
sin medicinska kurs vid universitetet utan begaf sig på den
blifvande svärfadern Nils Roséns inrådan år 1748 enligt gamla bruket
utrikes, för att där taga doktorsgraden och vidga sin erfarenhet.
Man kan godt förstå, att denna missaktning för Upsalagraden skulle
väcka Linnés stora missnöje. Denne skref i harmen härom till
sin vän A. Bäck d. 28 okt. 1749:4 »Nytt ifrån Göttingen är det, at
Hr. Aurivillius, som säges skola blifva Arch. Roséns måg, nu skall
där promovera; han reste ut nu för ett åhr sedan, hade tillförene
litet studerat chemien,5 men intet älljest i medicinen. Si så drifva
1 Bih. 4, n. 17.
! Se Linnés Bref 1, s. 206 och 221.
3 Karol. Instit. Hist. 1, s. 53 och 60.
4 Se Linnés Bref 4, s. 93.
6 Att kemien varit ett älsklingsämne, som S. Aurivillius aldrig
öfvergaf (han hade ju begynt därmed tidigt under Wallerius) bekräftas
ytterligare af T. Bergmans anteckning i hans själfbiografi (Ups. Bibi., X.
255: 1), att han i sitt laboratorium hade stor brist på instrumenter och
glas, tills universitetet 1769 efter Aurivillii död inköpte dennes samling
af lösa ugnar och tillhöriga glas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
