- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
56

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärnfolk - Ådalens poesi - Kärnfolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omkring och såg — stötte med åran — tog fast och
hoppade — sprang rakt emot forsen — vände rätt
upp emot färjstugan — steg ned ibland och försvann
till hälften — stod nästa stund hög och rak som en
fura! Allting gick för hans ögon i grönt. Isen
skimrade med fosforsken; det hväste från forsen och
hväsandet tonade grönt, så vansinnigt det nu var. Nu
trängde sig stränderna närmare hvarandra. Gnyet af
det som flöt växte till ett larm. Blocken sköto upp
och bräcktes; det knastrade och smällde, skalf och
försköt sig. Isstyckena rasade som vilda djur, brottades,
slogo ned hvarandra, redo på hvarandra som i brunst,
och från landkallen smällde det som om någon stått
där och skjutit in i det fräsande, gröna helvetet.

Han, som sprang därute, glömde aldrig denna
dag; hur is stack upp där foten skulle sättas; hur en
ränna öppnade sitt svarta, kisande öga, där han skulle
stiga; hur de naggade, gröna blocken lossnade ur
trängseln, svängde in i forsens sug och försvunno;
hur blodet flutit honom rödt och varmt om händerna
efter isens bett, då han fallit; och då båten svart och
smäcker, svängts ned i hvirflarne och gått nedför —
nedför, till dess den med en halfkantring försvunnit i
öfversta fallet, hur han då kände det, mindes han
lifvet igenom, men kunde aldrig ge ord däråt.

Flottningsbolagets stora timmerdelar vid
forshufvudet stack fram ur skymningen och kom närmare.
Den tycktes flyta som ett mastlöst skepp, och mot
bogen smällde det, knackade det och väsnades, och
gröna, stora skifvor af is lade sig upp efter dess sidor,
hvälfde om, brusto, gingo in i det hvita skummet och
syntes ej mera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalen/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free