- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
80

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ringdans medan mor väntar... - Ådalens poesi - En ringdans medan mor väntar...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

steg ännu en gång i brottareställning fram, fick på
nytt smaka den långa knifven och snurrade rundt.

Salmon var i en underlig sinnesstämning. Inom
honom, vaggade, som han tyckte, röda vågor fram
och tillbaka, marken gungade under honom, och ögonen
sågo icke riktigt . . . “det vore dumt att svimma nu“,
tänkte han och drog djupt efter andan: “jag får icke
gå under för mors skull“.

Någonting rörde sig uppe i furans krona. “Det
var en djärf fågel, som sitter där“, tänkte Salmon
och högg ännu en gång björnen till möte, ännu en
gång mellan refbenen.

Salmon mäktade aldrig riktigt skildra det som nu
kom, då han ibland berättade historien. Men Nalle
hade tumlat som en hösäck och vält sig. Han hade
hoppat på stället och vrålat högt. Han hade sprungit
små susande snabba krokar på stället, sade han. Det
oskadda ögat hade glimmat som ett eldkol och stuckit
som en syl, men det andra hade varit gömdt af
blodlefrar, sade han. För hvarje steg, för hvarje flåsande
suck hade blodströmmen stått som ett groft spö, som
ett skackelämne så groft, påstod han, och mycket hade
det gjort, att det gick som det gick, att Nalle inte
gifvit sig tid att stanna ett ögonblick, draga skinnet
öfver såren och vrida håret i en tått öfver dem,
såsom de bruka ibland, som han sade och påstod. Om
han ljög eller ej, vet jag icke. Han är för öfrigt inte
den ende, som haft att berätta om sådana ting. Det
är många konstiga historier ur våra skogar här nordpå.

Solen hade stigit högt. En glimmande guldtråd
smög sig genom barr och löf till stridens fura för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:14:21 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adalen/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free