- Project Runeberg -  Adalriks och Giöthildas äfwentyr / Förra delen /
21

[MARC] Author: Anders Törngren, Jacob Henrik Mörk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

prächtiga fängsel, ett härligt elände och en lysande
ömklighet.

Men jag war alt för blind at se denna sanning. Den
är förlorad, som ei flyr för smickran. För den Fienden
måste den största dygden bäfwa och kan ei frälsa sig utan
genom flychten. Under des falska honing ligger ett förgift,
som ansätter de owarsamme. Några min Faders hemliga
Fiender, hwilka under min oförsichtiga regering förespådde
sig ett fritt sielfswåld, smickrade mina swagheter och
blåste mig i öronen. Jag wore född at regera. Jag borde
smaka den sötma och sällhet, som en Kunga-Krona med
sig förer. Det wore likwäl något, at blifwa såsom en
synlig Gud tilbeden på jorden, af så många, som alla sökte
sin lycka uti min nåd. Det behöfdes intet mera än at
befalla och så många stodo strax i lydno at befrämja mitt
nöje. Jag wore också wärd at regera. Jag lyfte så stor
i min första uprinnelse, at glantsen af mina dygder hade
redan förmörckat alla mina Förfäders beröm. Jag skulle
se på alt folksens ögon. Deras hiertan woro min
egendom. De önskade at få sittia i skuggan af min Spira.
Och många undrade, at jag så tåligt led alt hwad mig
öfwergick.

Den söta qwalm af den liufwaste sömn löper aldrig
behageligare öfwer förtyngda ögon och uttröttade leder, än
dessa smickrande ord inträngde sig i mitt hierta. Jag
hörde och blef förförd. Min otidiga törst at regera förökades,
och mina swagheter fingo ämne at brinna. Jag märckte
at detta beröm war större än det jag förtienat; Men
trodde tillika at de största swagheter, som synas ifrån den högd,
måtte wara idel dygder och skiönheter i de nedrigares ögon.
Det gick med mig såsom ett Furuträd, det der uprunnit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalrik/1/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free