Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Den administrativa lagstiftningen. (Motion n:o 179 och n:o 186 A. K. 1902)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påbjuder han icke blott böter med den bestämmelsen,
att de vid bristande tillgång skola förvandlas efter
allmän strafflag, utan k. m:t påbjuder också omedelbart
fängelsestraff. Nu finner detta förutnämnda Första
kammarens utskott lämpligt att bedja k. m:t utsträcka denna
sin makt därhän att påbjuda konfiskationsstraff på ett
område, där det hittills icke funnits.
Jag upprepar det, herr talman, det är på tiden, att
Andra kammaren åtminstone, om icke någon annan gör
det, reser sig allvarligt mot detta oerhörda missbruk, till
följd af hvilket svenska riksdagens lagstiftningsrätt,
svenska folkets beskattningsrätt äro på väg att gå under.
Denna § 89 i regeringsformen intager icke stort rum i
grundlagen, men den är lik den lilla droppen olja, som
breder sig ut till en förvånande stor fläck. Den
underminerar grundlagen och allmänna lagen, såväl civillag
som strafflag, samt framför allt beskattningsrätten. Den
är »en sappör, för hvilken ingenting är heligt». Om jag,
herr talman, hade en önskan såsom i sagan, en önskan,
som strax skulle gå i fullbordan, då tror jag — ehuru
jag visserligen kunde hafva många andra önskningar —
att jag icke skulle tveka så synnerligen länge, innan jag
svarade: då önskar jag, att § 89 i regeringsformen måtte
försvinna och förintas, så att ingenting annat måtte blifva
kvar af densamma än minnet af det ofog, den gjort, till
en varning för kommande tider, och att på den plats,
där denna paragraf stått, måtte inrymmas några rader,
svarande mot ett par artiklar i den belgiska grundlagen,
som säga, den ena, att konungen icke äger några andra
befogenheter än de, som genom konstitutionen eller de i
kraft af själfva konstitutionen stiftade lagar äro åt honom
formligen uppdragna, och den andra, att domstolarna
icke äga att tillämpa några förordningar eller reglementen,
som stå i strid med lagarna.
Jag upprepar, herr talman, min anhållan om afslag
å utskottets hemställan och bifall till motionärens förslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
