Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas sammansättning - Sveriges första kammare enligt motiven till riksdagsordningen och i verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVËRIGES FÖRSTA KAMMARE
263
läser Första kammarens protokoll, ty därigenom besparas
oss förödmjukelsen af främlingars åtlöje åt sådana
diskussioner som den ofvan nämnda.
Att ett betydligt statistiskt material rörande
arbetstiden i den svenska industrien föreligger i utlåtanden från
tre kommittéer; att redogörelser för lagstiftningen angående
arbetstiden i andra länder tid efter annan meddelats i
motioner, utskottsbetänkanden och tidningsuppsatser, dels
rörande frågan i dess helhet, dels angående vissa yrken,
hvarvid äfven de hufvudsakliga synpunkterna för ärendets
bedömande utvecklats; att i många andra länder
lagstiftningen ingripit till begränsande äfven af vuxna personers
arbetstid; att dagliga arbetstidens öfverdrifna längd spelat
sin roll i flere strejker i vårt land; allt detta kunde vara
obekant blott för »den högre bildningens» fyrk-utvalde
målsmän i Sveriges Första kammare. Vi ha sett huru de
förstå att begagna sig af sin obekantskap med dët som
de ha att besluta om: den utgör kammarens både
försvars-och anfallsvapen och får väl räknas som det förnämsta
elementet uti, hvad de Geer kallade, Första kammarens
»inre styrka».
Kammarens fientlighet mot till och med önskningar
och förslag att få spörsmål på bästa möjliga sätt utredda,
hvilka i andra, små och stora länder äro föremål för
parlamentens och regeringarnes ifriga intresse, är
visserligen högst bedröflig, men dock ej det värsta. Den
egoistiska fientligheten hos intelligent folk mot en reformtanke
öfvervinnes nämligen lättare, än den begreppslösa slöheten
hos våra politiska Know-nothing’s. Det är sant, hvad
poeten säger:
Med dumheten kämpa till och med gudarne förgäfves.
Bedröfligare än själfva fientligheten är det joller,
hvilket skall föreställa en diskussion om allvarliga ämnen,
dem Andra kammaren, i öfverensstämmelse med samtidens
allmänna mening i alla andra land, håller för mycket viktiga.
Inför diskussioner sådana som Första kammarens i
arbe-tarefrågorna gripes man af en horror vacui, lika väl som
inför högerpressens alltomfattande okunnighet.
I hvilken grad undermåligheten blifvit allmän, i
hvilken grad intelligensen i Första kammaren sedan ett antal
år sjunkit ned till den gamla sockenstämmo-nivån, har ej
kunnat blifva obemärkt af allmänheten. Detta är ett ofta
återkommande samtalsämne bland dem som något bekymra
sig om offentliga angelägenheter, och i pressen har
förhållandet ej sällan gifvit anledning till klagan.
Det har ej heller i Första kammaren saknats
yttranden som, låt vara något beslöjade, antydt att kammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
