Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas sammansättning - Rösträttsfrågans innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTTSFRÅGANS INNEBÖRD
291
satte ifrigt i fjol, men man har härvid användt ett system
af limiterad ansvarighet, som dock ej hindrar att omdömet
om dem som anses ha brutit en moraliskt åtagen
förpliktelse — i fall det otroliga skulle inträffa att 1902 års
riksdag skulle skiljas utan att ha till hvilande antagit en
rösträttsreform — blifver detsamma som om det löfte, i
tillit till hvilket härordningsbeslutet fattades, hade varit så
formellt som en ed vid domarbordet. Tviflar någon att,
om folket kallas till kamp för sitt själf bestånd, konungen
kan af sin önskan att taga ali folkets kraft i anspråk,
känna sig ställd inför valet mellan att antingen dekretera
en fullständig rösträttsreform eller därtill äska riksdagens
bifall i andra än grundlagsenliga former?
Låtom oss jämföra vårt hittills för det uppgifna
ändamålet — en rösträttsreform — resultatlösa, men för ett
annat syfte — reformfrågans förhalande — nyttiga
utredningsbestyr med den utredning, som föregick Sardiniens
öfvergång år 1848 från en absolutistisk till en
konstitutionellt styrd stat, och med den som var tillräcklig för
pröfning och antagande af en förbundsförfattning, under
hvilken år 1867 sammanslöto sig 19 monarkiska stater och 3
stadsrepubliker till Der norddeutsche Bund — med hvilka
tvenne tilldragelser, hörande till de viktigaste i Europas
historia efter 1815, ingen lär vilja jämföra en nedsättning
af vår politiska census, i annan mening än att denna
relativt är en obetydlighet, som näppeligen skall blifva
såsom någon stor sak nämnd utanför landets gränser.
Då konungariket Italiens, förut konungariket Sardiniens
grundlag — Lo Statuto — 1898 fyllde sitt femtionde år,
utgaf en italiensk universitetslärare protokollen öfver de
sammanträden under Carlo Albertos presidium, där han
med sina rådgifvare utarbetade den genom en kunglig
proklamation utlofvade konstitutionen. Den lilla boken
inrymmer, på 126 mycket måttliga oktavsidor, protokoll
öfver 7 sammanträden från 3 februari, då inrikesministern
grefve Borelli begärde ordet för att fortsättningsvis
framhålla allt hvad han förut sagt konungen, om det
beklagligtvis numera nödtvungna företaget, till den 4 mars, då
Carlo Alberto å det färdiga verket — ett storverk — skref
sitt namn, åtföljdt af alla rådgifvarnes. Och dessa sju
sammanträdens protokoll vittna om äfven andra
sysselsättningar, om andra — utredningar som medhunnos;
den 4 mars hade arbetet på vallagen, som den 17
december blifvit anförtrodt åt en kommitté, i hvilken Cavour
fick plats, så avancerat att inrikesministern kunde
föredraga dess viktigaste artiklar, och samma dag föredrogs
och godkändes den af en annan kommitté utarbetade lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
