Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
ADOLF HEDIftf
ett aftal mellan flere eller färre makter att taga i
besittning hvar sin del af Sveriges rike. Genom freden i Kiel
afsade sig Danmarks konung sin rätt och makt öfver
Norge, men kunde lika litet skänka bort detta rike som
h. m:t konung Oskar II kan behandla det som en
privatdomän, dess folk som ett lefvande inventarium på godset
och, mot eller utan skadesstånd, afhända dem åt någon
annan.
Det skall kanske anmärkas, att man ej äger att göra
nutidens åskådningssätt till regel för bedömandet af
framfarna tider. Låt oss tillse i hvad mån en sådan
invändning är grundad I
Om eftersläkten vill om gångna tiders händelser och
handlande personer fälla en rättvis dom, böra dessa
betraktas från synpunkten dels af det åskådningssätt, som
allmänt rådde å den tid, hvarom fråga är, dels af det,
som blifvit gällande å betraktarens, bedömarens tid. Den
senare synpunkten är lika berättigad, som den andra, och
utan en kombination af båda kan det ej blifva tal om
att se ett sammanhang och en utveckling i sakernas
förlopp. Den förra innebär att man ej skall klandra en
förfluten tid därför att den ej tillgodosåg intressen, som den
ej kände, att den såg mänskliga rättigheter och
skyldigheter i en annan dager än vi. Men den senare bjuder
oss att icke glömma, att den orättfärdighet, som en senare
tid fördömt och rättat, har redan på den tid då den stod
i sitt flor bekämpats af många, som ej tvekat att offra
välfärd och lif för att undanrödja orätt och stäfja våld.
Man skall icke förgäta, att allt det förtryck, som
århundraden igenom öfvats af den härskande minoriteten, icke
kan Öfverskylas därmed, att denna ej visste bättre än att
den blott utöfvade sin rätt; den visste verkligen oftast
mycket väl, att den till enda motiv hade sin egennyttas
intresse och att den förstockade sitt samvete mot dem,
som ropade på förbättring af ett samhällsskick, som endast
var till för några fås fördel.
Om eftertiden är berättigad att beträffande
individerna använda sin tids moraliska måttstock jämte den
förflutna tidens, låtande dem kontrollera och begränsa
hvarandras giltighet, så lär detta väl äfven vara i sin
ordning vid domen öfver olika tiders, om vi så få säga,
stats-moral. Det är nu oförnekligt, trots de rysligheter af
vanära och våld, som befläckat den internationella politiken,
äfven under det sista halfva seklet, att den dock visat en
uppåtgående rörelse till bättre medel och ädlare mål, och
vår samtid skall aldrig gå in på att lämna sin
uppfattning af mål och medel alldeles ur räkningen vid
bedömandet af händelserna i århundradets början. Vi skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
