Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trasorna i vaggan genom ett kort, dystert och hopplöst slaveri
ned i den väntande graven.
H an skildrade för mig i lidelsefulla ord sin personliga strid,
huru han kämpat mot den smygande sjukdomen och mot det
obestämda hat, som är proletärens klasskänsla. Det hade varit
en hård kamp, en kamp utan vapen, mot osynliga fiender, en
kamp fullt ut lika så hjältemodig som en i sång och historia
förevigad korsriddares.
Men nu hade han kapitulerat. Han orkade icke längre
arbeta. Läkaren hade förklarat honom icke arbetsför och
principalen hade icke längre velat plåga honom — utan låtit honom
gå. En gammal utkörd häst försörjer dock den någorlunda
mänsklige husbonden under den orkeslösa ålderdomen, såvida
han icke nedslaktar honom, men en utarbetad proletär får av
samhället blott betyg som icke arbetsför och lämnas sedan åt sig
själv. Ty han åtnjuter den oskattbara lyckan att vara medlem
av ett fritt samhälle.
Den brutne mannen hade ännu en kamp att bestå, kampen
att hålla sig uppe sedan man vrakat honom. Det var den sista
och förfärligaste brottningen. Långt ute på söder i ett
gammalt ruckel hade han en sjuk och svag hustru, som nyss stigit
upp från en barnsäng, samt fyra små barn, varav det äldsta
sju år och det yngsta ett par veckor. Dessa skulle han varje
dag mätta, han, den arbetslöse, utstötte, som mitt i ett rikt
och civiliserat samhälle befann sig i den ensamme,
försmäk-tande ökenvandrarens läge.
Under berättelsen hade jag närmare betraktat honom. Han
kunde icke vara äldre än 35 å 40 år, han hade ett intelligent
utseende och gav intrycket av en verkligt upplyst arbetare av
nobel karaktär. Trots den ytterliga fattigdom, vari han råkat,
höll han sig mycket snygg. Hans lidande hade gjort honom
bittert hånfull, tidigt fört honom över till socialismen och skärpt
hans omdömesförmåga. När han slutat sin historia, yttrade han
i sarkastisk ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
