Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över allas läppar, kom icke över någons. Då blev plötsligt
hopen kluven av ett par långa seniga armar, som banade väg
för Larssons gängliga kropp. Han sköt direkt på verkmästaren,
som ryggade baklänges, och skrek med ursinnig, skärande stämma,
som gav eko i vartenda bröst och i ett ögonblick borttog allas
beklämning:
— Mördare!
Förmannen blev blek och kände händerna fuktas. Men då
han såg, att Larssons knutna näve hejdades av en äldre
arbetare, och alla de andra behärskade sig, repade han mod och
sade i dov ton:
Vi mötas inför domstol, varefter han skyndsamt försvann.
Det var en ovanlig publik, som fyllde rättssalen, så långt
utrymmet medgav, den dag, då målet rörande Petter Slipares
död skulle för. Det vanliga domstolsslöddret hade trängts ut
i korridoren, och inne i salen fanns endast arbetare och
tidningsreferenter. Saken hade delat sig i två mål. Dels var Larsson
instämd för falsk angivelse mot sin förman, och dels var
förmannen instämd av gamle Petters hustru för vållande till Petters
död. Båda målen lästes på anslagstavlan.
Larssons namn ropades och han gick fram och ställde sig
på de anklagades plats, mittemot verkmästaren. Domaren var
en vanlig torr personifiering av lagens bokstav, utan några
personliga åsikter eller sympatier.
— Anklagade har i sina arbetskamraters närvaro kallat sin
förman mördare?
- Ja*
Vet anklagade att lagen för sådant stadgar flera års
straffarbete?
Ja, men jag kan bevisa min angivelse.
Att käranden mördat den döde?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
