- Project Runeberg -  Urval av Axel Danielssons skrifter /
318

(1908) [MARC] Author: Axel Danielsson With: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mästaren iakttog med bekymmer hur det blev allt sämre
med Olsson. Han lät honom nu av nåd arbeta för lön, sedan
han icke längre kunde deltaga i ackordets hetsjakt. Men ehuru
det gjort honom mycket ont, hade han redan efter hand måst
reducera hans avlöning med hälften, emedan kamraterna
kno-tade över, att han skulle ha lika mycket som de, fast han endast
satte in hälften så många kakel i timman. Därjämte var inte
Olsson riktigt som han skulle vara, inte fullt så hövlig, som
det anstod en fattig arbetare vid gravens rand med sjuklig hustru
och många barn. Han skulle icke varit så bitter mot mäster
och i synnerhet icke erinrat om den väl villige vingårdsherren
i bibeln, när mäster drog av hälften av lönen, så kunde det
ha hänt, att mästers hjärta icke blivit så hårt. Olsson borde
ha vetat, att inte allt som står i bibeln passar in på våra dagar.

— Olsson! sade mäster på lördagskvällen.

— Ja, mäster, är det något nu igen? svarade Olsson med
ett hostanfall.

Medan Olsson hostade ut, fick mäster tid att fundera pår
hur han skulle börja.

— Det är väl snart slut med krafterna nu, Olsson?

— Ja, nu finns det inte mer något att ta.

— Vem har tagit?

— Mäster!

— Jaså, det är tacken för att jag behållit Olsson, se’n han
icke längre var arbetsför. Kanske Olsson inte har reda på, att
jag gjort förluster på honom.

— Hur stora? frågade Olsson med brinnande ögon och gick
mäster några steg närmare.

Men mäster gick lika många steg tillbaka av fruktan för de
heta blickarna och Kochs baciller.

— Seså, Olsson, jag skall inte nämna den saken mer. Låt
oss skiljas som vänner! Olsson kan icke stå på bygget tills han
faller ner och dör. Jag skall ta in nya och friska krafter och
Olsson behöver vila sig. Hedrande betyg och vitsord om gott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:35:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adurval/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free