- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
189

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Testamentsrätt - Om testamentsvittnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om testamentsvittnen.



Fordringarna på vittnen så väl å skriftligt som vid muntligt
testamente äro:

1) att de äro minst två.

Kvinna kan lika väl som man vara testamentsvittne.

2) att de äro på en gång närvarande. Testamentets
upprättande bör vara en enda utan avbrott fortgående handling, under
vilken alla testament svittnena skola samtidigt närvara. (Som
förut sagts, kan testamentet vara på förhand i skrift uppsatt,
men detta är endast att anse som förberedelse till dess
upprättande.) Har teSitamentsgivaren vid ett tillfälle låtit en person
bevittna testamentet, vid ett annat tillfälle en annan, kan
detsamma icke anses lagligen tillkommet, även om
bevittningstillfällena skulle infalla omedelbart efter varandra.

3) att de äro särskilt anmodade att bevittna testamentet,
d. v. s. att testamentsgivaren för dem förklarat sin önskan, att
de skola bevittna hans testamente. De behöva däremot icke vara
särskilt för ändamålet tillkallade, utan kunna alldeles tillfälligt
hava kommit tillstädes.

4) att de personligen känna testamentsgivaren. Det är icke
tillräckligt, att testamentsgivaren vid tillfället föreställes för
vittnena, som då kanske se honom för första och sista gången,
ty dessa vittnen kunna svårligen taga på sin ed, att den
föreställda personen verkligen var den för dem uppgivne
testamentsgivaren, liksom de ej heller med någon större visshet kunna yttra
sig om hans sinnesförfattning och vil jebeskaff enhet vid tillfället.
Emellertid torde en person, som vid bevittnandet sett
testamentsgivaren för första gången, men sedermera gjort hans närmare
bekantskap, kunna godkännas som vittne.

5) att de äro oj aviga i förhållande till alla parter
(testamentsgivare, dennes närmaste arvingar samt testanientstagare). Står
vittne i jävs förhållande till någon av te stainent st ägarna eller av
de arvingar, som klandra testamentet, måste det anses jävigt
jämväl i vad saken angår de övriga. (Jfr. K. Maj:ts domar den
4 april 1878 och den 13 april 1893, där jävet var skyldskap.)
Har åter den av testamentsgivarens närmaste arvingar, till
vilken vittne står i jävs förhållande, för sin del godkänt
testamentet, antingen uttryckligen eller genom att icke deltaga i klander
av testamentet, bortfaller jävet.

Vittnena skola vara ojäviga, när de avlägga vittnesmålet inför
rätta.
Ett efter förhöret uppkommet jäv inverkar ej; men om
först efteråt skulle upptäckas, att vid förhöret jäv förefunnits,
kan vittnet bli förklarat för återgångsvittne, och vittnesmålet
sålunda bli ogiltigt. De flesta jäv äro av den beskaffenhet, att
de kunna bortfalla; ett vittne, som vid bevittnandet var jävigt,
kan sålunda ofta vid förhöret bli vittnesgillt. Oaktat ena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:02 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/advokaten/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free