- Project Runeberg -  Advokaten : juridisk rådgivare och formulärbok /
327

(1922) [MARC] Author: Ebbe Gustaf Flensburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakrätt - Om gåvoavtal angående fast egendom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

327

Om gåvoavtal angående fast egendom.

Med gåvoavtal förstås ett avtal, varigenom en person till en
annan överlåter någonting utan motsvarande ersättning.

Från köp skiljer sig gåvoavtal förnämligast därigenom, att
gåvan lämnas utan, motsvarande ersättning. I följd härav kan
en överlåtelse av egendom vara att betrakta såsom gåvoavtal,
även då givaren förbehåller sig någon ersättning från
gåvotaga-rens sida, om nämligen denna ersättning icke är avsedd att
utgöra ett gåvans värde motsvarande vederlag. Såsom exempel
härpå kan anföras, att givaren vid gåvan fäst det villkor, att
efter hans död gåvotagaren skall låta uppresa en minnesvård å
givarens grav, eller att gåvan lämnas såsom erkänsla för av
gåvotagaren utfört arbete eller gjord tjänst (s. k. remuneratorisk
gåva, t. ex. drickspenningar).

Skillnaden emellan gåvoavtal och testamente framträder
huvudsakligen däri, att vid gåvoavtal rätten till gåvan erhålles
genom själva den handling, varigenom avtalet fullbordas — i
fråga om fast egendom sålunda, på sätt nedan skall visas, genom
gåvobrevets upprättande — medan testamentstagares; rätt på
grund av testamentet inträder först genom testamentsgivarens
död. Emellertid kan det ofta vara ytterst svårt att uppdraga
gränserna mellan gåvoavtal och testamente. Man måste härvid
skilja mellan tvenne slags gåvor, nämligen gåva med varm hand,
eller sådan, som är avsedd att erhållas redan under givarens
livstid, samt gåva för dödsfalls skull, då gåvans erhållande är ställt
i samband med givarens död. I senare fallet torde alltid ett
testamente anses föreligga, om gåvan utgör givarens hela
förmögenhet. Utgör gåvan endast en del av nämnda förmögenhet,
anses jämväl ett testamente föreligga, därest icke av gåvobrevet
otvetydigt framgår, att givaren hatt för avsikt att genast
överlåta äganderätten till gåvan och allenast velat förbehålla sig
nyttjanderätten till densamma under sin livstid eller uppskjuta
tiden för gåvans tillträdande till sin död.

För att gåvoavtal angående fast egendom skall kunna med
laga verkan äga rum, måste givaren vara i besittning av rättslig
handlingsförmåga (se sid. 7). Om gåvotagaren åter gäller vad
förut (sid. 181) är sagt om test amen tstagar e. För omyndig1
gåvotagare erfordras icke samtycke av förmyndare, men å andra
sidan kan denne genom att uttryckligen vägra sitt godkännande
göra gåvan ogiltig. Föräldrar anses kunna giva åt sitt omyndiga
barn; dock torde i detta fall böra förordnas särskild förmyndare,
vilken har att emottaga och förvalta gåvan. Äkta makar kunna
däremot ej giva varandra gåvor, icke ens om de hava
boskillnad. (Lag om boskillnad den 1 juli 1898.)

Rätten att genom gåva avhända sig egendom är icke såsom
testamentsfriheten (se sid. 180—181), inskränkt av bröstarvinges

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:36:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/advokaten/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free