Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning / 141 (1867) Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 7. Brännefejden - 8. Balsefejden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var det gamla Kongahells sista olycka. Konung Christian
befallde 1613, att staden skulle uppbyggas på fästningsholmen, för
att skyddas af Bohus’ kanoner, och fick den då namnet Kongelf. [1]

8. Balsefejden.

[2]

De öfvermodiga fordringar, hvilka Danmark, på grund af
sin krigslycka, gjorde i sistnämnda fred, och hvilka Sverige,
tvingadt af omständigheterna, måste gå in på, bragte till sin höjd
Svenskarnes redan från sagans tider grundade hat till de Danske.
Man afvaktade blott tillfälle att hämnas. Ett sådant erbjöd sig
år 1643, då Sveriges segervana härar under Banér och
Torstenson vunnit en afgjord öfvervigt i Tyskland, och derigenom voro
i stånd att gifva vigt åt regeringens rättmätiga klagomål öfver
Danske konungens prejerier i sundet och vid
fredsunderhandlingarna i Tyskland ådagalagda ogenhet emot Svenska kronan. På
ett oförsvarligt sätt, utan krigsförklaring, inbröt Torstenson i
Danmark, der han vann betydliga fördelar; på sjön svajade de
Svenska vimplarne segerkrönta. Då sökte den gamle konung
Christian genom eröfring af det unga tillvexande Göteborg och af
Svenska gränsprovinserna mot Norge, ersätta sina förluster.
Ståthållaren i Norge Hannibal Sehested — efter hvilken allmogen
kallade kriget på detta håll Hannibals- eller Balsefejden —, den
dugligaste man, näst konungen, som Danmark den tiden egde, inföll
med framgång i Vermland 1644, samt sökte vinna Dalslands
allmoge för sig, uti hvilket sednare han likväl lyckades lika så litet,
som i de försök han gjorde på Göteborg. Deremot intog han
och förstörde det unga Venersborg. Landshöfdingen Olof Stake,
som tappert tumlat om med fienden på Dal och Vermland, kom
för sent att afvärja olyckan från denna stad, men icke att
hämnas den. Till vedergällning inföll han i Bohuslän, uppbrände
Uddevalla och ernade vidare hemsöka våra bygder, då Sehested
nödgade honom skynda till Vermland. Konung Christian fortfor
emellertid med sina planer på Göteborgs eröfring, hvilket han sjelf
förgäfves angripit, och gaf Sehested till den ändan ordres, att
företaga belägring af denna stad från Hisingen. Ett läger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>