- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
242

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - II. Inbyggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken, i händelse af ja, erhåller af bruden en mindre gåfva, som
hon sjelf förfärdigat. Förlofning sker ej med ring, utan genom
andra gåfvor, ibland hvilka en psalmbok, med inpressade förgylda
hjertan och tänkespråk eller, hos de förmögnare, med graverade
silfverplåtar på permarne, intager första rummet. På Tjörn,
hvilken ö i allo står ett århundrade efter det öfriga länet i bildning,
är vedertaget det mot all sedlighet stridande bruk, att psalmbokens
gifvande medförer, med målsmännens minne, samma rättigheter
som den presterliga välsignelsen. «Går-an-teorien» var således der
praktiskt omfattad, redan långt förr än den framblixtrade från Nya
Elementarskolans rektor och antände Upsala Dom-Kapitel. De
ståtliga och bullersamma kyrkobröllopen hafva på en sednare tid
blifvit högst sällsynta. Vigseln förrättas dels hemma, dels i
prestgården. I sednare fallet färdas brudparet och större delen af
sviten åkande, men spelmännen och brudriddarne, eller, såsom de i
fjellbygden kallas, «småsvennerne», äro alltid till häst, och böra,
bruden till ära, genom en halsbrytande ridt, sätta lif och lemmar
på spel [1]. Dessa småsvenner, hvilka tagas af den raskaste
ungdomen, äro vanligen prydda med färgade fladdrande band om
hattarne, samt likadana lösknutna halsdukar, och, utom deras
åliggande att konvojera brudparet, tillhörer dem att hemta
brudgummen och presten, när bröllopen hållas hemma, samt äfven på flera
ställen, såsom i Sörbygden, passa upp vid bordet, då de behålla
hattarne på sig. Vanligen samlar sig den manliga delen af
brudskaran först i brudgummens hem, der de på stående fot
trakteras, och följa honom sedan till brudhuset. Ett stycke från detta
sistnämnda göres merendels halt, och småsvennerna eller
smådrängarne, såsom de ock kallas, rida fram för att hemta
välkomstdrycken, som är öl och förtäres under bar himmel. Mötes någon
under vägen, skall han hafva traktering. Nästan allmän är den
seden, att, om brud och brudgumme vistas i samma hus, de om
bröllopsdagen skiljas åt, på det hemtningsceremonien ej må
underlåtas. Brudens klädsel är flerfaldig. Vanligen, särdeles norrut,
drager hon på den svarta siden- eller bombasinsklädningen en börda
brokiga band, silfversmycken, spännen, perlband och artificiella
blommor, som här benämnas «plymmar». Kronan, betäckande hela


[1] De härleda sig ifrån forntidens brudriddare, som under våldsfrieriets
tider beväpnade sprängde framför brudskaran, för att utspeja om något försåt
till brudens bortröfvande var i fråga, och i så fall försvara henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 10 14:27:41 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aehbhob/1/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free