Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - V. Ecclesiastika förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kongl. Förordningen af den 6 Dec. 1776 och Statskontorets bref
af den 26 Dec. 1777, som beräkna alla efter år 1719 åsatte
räntor efter 6 daler på riksdalern? eller skall den utgå efter det
dalersvärde, som är utsatt på de gamla specie riksdalrarne, der
den uppskattas efter n. v. myntfot till 1 rdr 16 sk. r:gs [1]. Utan
att få detta bestämdt, är allmogen lika så litet som presterna
belåten med den nya stadfästelsen å den gamla konventionen,
hvilkens olämplighet för våra tider regeringen sjelf på sitt sätt
medgifver, då den, i samma resolution, hvarigenom nämnda
stadfästelse skedde, uppmanar församlingarne att ingå enskilda
konventioner om presträttigheterna.
Blott uti få pastorat äro dylika enskilda konventioner
upprättade, och dessa nästan uteslutande rörande högtidsoffren.
Ingen del af presterskapets inkomster är heller mera obestämd än
sistnämnda. Det står väl att hvar person, — nemligen alla som
äro admitterade till nattvarden — skall offra, men huru mycket?
— det finnes ej uppgifvet; hvaraf blir en följd att mången prest,
som ej råkat falla sina åhörare i smaken, hvilket af ganska
obetydliga orsaker kan ske, utsattes för den förödmjukelsen att på
sin offerdag se sig tillkastade några lumpna rdr i löspenningar,
under det en annan, ofta mindre förtjent, inhåfvar ansenliga
summor; äfvensom att endast en del af församlingen, «den väl
affectionerade», offrar, under det den andra och större aldrig gör det;
och endast detta borde vara ett tillräckligt skäl för denna inkomsts
reglerande på annan fot. Men härför talar ännu högre det
stötande och vedervärdigt katolska uti sjelfva offrandet; eller kan väl
något mera opassande gifvas uti våra upplysta tider, än att på
årets största högtidsdagar se en folkmassa, under full gudstjenst,
tränga sig med sorl och knuffningar fram emellan altaret och
altarringen, för att på det förra, som på en krogdisk, uppstapla en
hop löspenningar och tjugufemöres-stycken? Måtte vi då en gång få
den tillfredsställelsen att se denna styggelse försvunnen ur våra
tempel! Att det sker snart, är icke att förmoda, om man får döma
deraf, att pastorernas begäran på länsstämman i Uddevalla att få
offret utbytt emot en ersättning af 2 rdr på hemman, ingalunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
