Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen borl min hand. — Bönche hoppade ner och
vagnen rullade bort. —
Men innan den vände i gathörnet, stack jag
ut bufvudet och besvarade handen som vinkade
farväl, dock icke den lite vemodiga blicken, som
följde oss; men när, på en gång, den vinkande
handen flyttade sig på läpparne och, snabb som
vinden, otaliga gånger upprepade en gesle som
förekom mig nästan för liflig, — drog jag hastigt
in hufvudet och stack ej ut det mera.
Resan till Frankfurt am Main.
Del var en af de värsta färder jag varit ut för.
Man kan ej göra sig idée om vad Eilpost är
för ett otyg. Vi som voro vana vid våra
snabbspringande Finska hästar, ledo outsägligt af atl
släpas fram som lass. —
Vår enda reskamrat från Eger var en gammal
Rysk general Ovander, som satt tålig, som en
ljusens engel och höll allt tillgodo, till och med
atl föras af Oxar, som spändes för vagnen, när
tåget bar öfver Ertz-Gebirge. Det började
mörkna till 0111 qvällen, och stormen och ovädret
till-togo med fördubblad fart. Vi märkte ej der vi
sutto i våra penséer, att vår kusk lämnade sig
efter de andra postvagnarne, som följdes ål med
vår, och snart blef det så mörkt att man ej såg
handen för ögonen. Vi voro i den tjocka
Bö[h|-merskogen. Vi frågade kusken, hvarföre han ej
tände på lyktorna på vagnen? — lian hade glömt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
