Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wien, åt hvilken jag ännu skrattar, hvar gång
jag tänker på hans besatta façoner.
En dag hade jag äfven den agréinenten att låta
rycka ut två tänder och då fogade olyckan att vi
blefvo bjudna till Gestrins på middag, der alla
rätter blefvo skåderätter för mig som knappt
kunde öppna mun. Jag hade så mycket mera
godt af Herr Lund, vår förföljare, bofinken,
con-toristen, som satt och höll mig sällskap under
hela måltiden, till min verkliga förtviflan. —
Dagen innan vi reste, orkade Axel ännu ej följa
oss till Table d’hôte, som var i nedre våningen
af hotellet der vi bodde, utan vi fingo låf att gå
ensamma, så rädda vi än voro. Dertill kom
ännu, för att öka vårt obehag, att midt emot oss
sutto flere herrar, som vi märkte ideligen sågo
på oss. — Vi talte helt sagta Svenska med
hvarandra, och tordes knappt se opp, då en af dessa
herrar frågade oss något om Köpenhamn.
— »Jag har aldrig varit der», svarade jag kort
på hans fråga, som tycktes vara ställd till mig.
— »Låt nu bli att tala med dem», sade Rosa,
annars får vi hela skocken på halsen på oss.>
— »Det törs jag ej heller», svarade jag sagta.
— »Ni har aldrig varit i Köpenhamn, säger
ni», sade åter den herren som på allt sätt
försökte inleda samtal med oss; — det är ju
besynnerligt, ty ni talar ju Danska.»
— »Det är ett misstag min herre, jag talar
Svenska och har aldrig varit i Danmark», sade
jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
