Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade jag résonnera med Rosa öfver var ymkliga
belägenhet. — Ju mera vi beskådade den, —
desto löjligare funno vi den. Rosa torkade
tårarna, och jag pratade så rysligt mycket
galenskaper för henne att hon ej visste om hon skulle bli
ond eller god, men min outtröttliga humor
började nästan smitta henne. Vattenkaraffin, hvars
små spasmodiska hopp vi en lång tid åsett, på
den lilla hyllan framför oss, gjorde nu ett
för-tvifladt krumsprång och kom sättandes öfver
våra förut genomblötta klädningar. — Nu brast
ett länge hämmadt skratt fram, — alla våra
lidanden föreföllo oss så rysligt löjliga och vi
liknade oss vid Ortenbergska famillen. [?] — Vi
beredde oss så gladt som möjligt till vår
hädan-färd — ty knappast såg del ut som 0111 den betan
skulle slutas med mindre. — Axel hade
emedler-tid, när han såg alla herrarnas fasa der nere och
Capitains skakning på liufvudet vid det en bit
af rodret och ena båten rycktes lös och foro i
hafsbotten, — sagta smugit sig bakom vår dörr,
för alt höra 0111 vi skulle vara rädda; men i stället
hörde han de alldra galnaste propoer och
oupphörliga skraltsalfvor, från vår lilla hytt. De der
tycks intet behöfva någon tröst , tänkte han och
gick ner igen. — Mot morgonen lugnade det
ändt-ligen så mycket att de kunde vända fartyget för
att komma någonstans i land, och befunno oss
bara ett par mil vid lag från Vennersborg,
(der-ifrån vi gått ut den föregående eftermiddagen) ;
på en öde strand der det blott fanns en bondkoja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
