- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt's Resa genom Sverige år 1804 / Andra Delen /
109

(1807-1808) Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Jonas Magnus Stiernstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa ifrån Götheborg till Gefle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alla Pehrsbergs grufvorna. Jag ville nedstiga
åtmindstone uti en af Wermelands grufvor,
och hade nu Pehrsberg så nära, att jag ifrån
Onshyttan kunde begifva mig dit till fots.
Det är blott en åttondedels mil. Jag anlände,
och anmälte mig i Gruffogdens hus. Gruffogden
var bortrest; men hans vänliga unga
hustru och hennes broder emottogo mig som en
gammal bekant, fägnade mig först med mat
och drick, och sedan ledsagade brodren mig
omkring. Omsider beslöto vi att fara ned i
Storgrufvan, som är den ansenligaste af dem
alla. Hvilken förfärande syn! Öppningen
visar sig i dagen såsom en ingång till afgrunden,
och ofantliga ispelare sträckte sig ännu ifrån
densamma ned i djupet. Man går ända ned
på stegar, och jag vill ej råda hvar och en
att göra denna färd. Den var till och med
svår för mig, ehuru jag utan att svindla
försökt många vågsamma företag. Ofta måste man
på snedden följa stegen åt, och har icke mer
än en tunn fotsteg, hvarpå man kan klifva;
stegen voro hala, och till större delen
betäckta med is, hvarföre händren äfven nästan
stelnade af köld, så att man med möda kunde
hålla sig fast. Härtill kom det dofva ljud,
som hvarje ton väckte, röken af kolelden
inunder oss, den rysliga halfdag som utspridde
sig omkring oss, och de branta bergväggarne.
De som äro vane vid denna färd, gå på helt
annat sätt. Män, qvinnor och barn klättra
likasom ekorrar ofta i långa rader efter
hvarandra. Hvar och en bär sin yxa, hammare,
bergborr och flera dylika mordvapen i händerna
eller på axlarna; de som klättra underst
göra det mycket kallsinnigt fastän ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 15:16:35 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemsvresa/2/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free