Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa ifrån Götheborg till Gefle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bristande tåg eller en fallande yxa skulle för
mången ibland dem medföra en oundvikelig död.
Isen, som vid töväder understundom nedrasar,
kan äfven vara farlig för dem.
På detta sätt nedklättrar man 75 famnar
djupt, sedan har man ännu under föttren 14
famnar vatten, hvars eviga isskorpa ensam är
13 famnar tjock. Grufvans hela djup är 89
famnar. Man känner en genomträngande köld,
så väl på isen ned i botten, som vid ispelarne.
Gruffolket underhåller alltid en myckenhet
koleldar, för att kunna värma sig. Isen
vid Gruf-öppningen, jemte regn och snö,
åstadkomma så mycket vatten, att ett pumpverk
alltid måste gå. Malmen uppfordras i tunnor
genom ett vindspel, som drifves af två hästar;
denna malm är af det bästa slag man har i
Sverige, håller 70 till 75 procent, och gifver
ett mjukt jern, som är förträffligt att omarbeta
till stål. Just under det jag var ned på
botten, lossade man flera grufskott. Jag kan
icke beskrifva detta underjordiska dunder, och
den verkan det hade på mig. Cyclopernas
nedsotade tjenare stodo der helt stilla, i full
säkerhet bakom pelarne, och rökte sina pipor
vid den blå kolelden. Wanan är, allt efter
som man anser den, både en god och elak
sak; den kan till och med göra djuren tama.
Detta sista såg jag vid min uppgång ur denna
afgrund. En svala hade byggt sitt bo vid
öfversta öppningen tätt intill stegen, och syntes
alldeles icke bekymra sig hvarken om
vindspelens knarrande, eller folkets buller och
klättrande upp och ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
