- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt's Resa genom Sverige år 1804 / Tredje Delen /
167

(1807-1808) Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Jonas Magnus Stiernstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tömma dem. Så länge de fortfara med samma
lefnadssätt, som nu, måste de alltid vara
blottställde för sådana olägenheter. Köttet hårdnar
mycket af kölden under vintren, och kan
således icke blifva förskämdt, äfven föres det
ofta sådant till rikets södra delar. På lika
sätt förhåller det sig med mjölken; denna
liknar ordentliga isstycken, med en yxa afhugger
man hvar och ens portion, som sedan
uppsmältes vid elden, eller ock i sitt frusna tillstånd
gnages med tändren och smältes i munnen.
Detta händer äfven understundom med
brännvin. Jag skulle villja se den begärliga
Lappen, då han gnager på sin brännvins-is, för
att småningom utsuga den ljufva saften.
Denna vara våga de dock mindst lemna fri och
obevakad, till pris för hvem som heldst; men
om de hafva mycket deraf, så kunna de
omöjligt föra det med sig. Hvad skola de då
göra? De måste i all tysthet gömma det. Ett
ihåligt träd, en viss sten, en klyfta eller
bergs-remna måste då dölja denna skatt, till dess
de åter besöka fjället. Många Lappar hafva
äfven mycket silfver, bestående i gördlar,
ringar, bägare och andra småkärl, allt beprydt
med många sirater, och till det mesta förgyldt.
Dessa saker nyttja de mycket vid bröllop och
andra högtidligheter inom sig, hvarföre äfven
många af dem äro försedde med lodvigter.
De äro snåla efter silfverpenningar, men
kopparmynt fråga de icke efter, icke eller
ducater, men pappersmynt emottaga de gerna. Den
som har reda silfverpenningar, står sig bäst i
handel med dem. Som de äfven måste gömma
och nedgräfva penningar, så händer det
alltför ofta, att anhöriga ej få något deraf. Om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aemsvresa/3/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free