Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 172 —
Just denna dagen lof han fått
Sin kropp att motionera,
Och derför med en piga gått
I skogen att spatsera;
Ba Prins Åskan kring samma skog
Med några koppel hundar drog
Att sig med jagt förlusta,
Alecto Prinsens ögon slog
Med en försåtlig villa,
Han hunden för ett lejon tog
Och ville ej förspilla
En stund, att följa ärans bud *J
Och att här få med lejonhud
Som Hercules sig kläda.
Han släppte sina hundar på,
Och i dem tycktes fara
Den onde ande man sett gå
I svinahjordens skara, **)
Man dervid favoriten dref
I sådan trängsel, att han blef
Halfdöd till huset buren.
För tusan! hur man skrek och gret
Ej någon kan beskrifva;
Fru Hofjägmästariimaii slet
Allt hår hon kunde rifva
Ifrån sin hjessa, kal förut,
Och fräste såsom fuktigt krut
Kär elden deri fattar,
*ylpse etiam, eximiae laudis succén sus amore
Ascanius, etc. L.. ■ VII,-V. 496.
**}■ Hi c’ subitam canibus rabiem Cocytia virg©
Objicifc.–––-—. —’ L. VII? v* 479-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
