Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krångdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma hit i morgon kväll och finna stugan tom och
fiolen borta, vad skulle du tänka då?
— I far full emat a di då! Då far jag väl hem till
dig!
Varför finns det så mycket musik i Dalarna? Det
finns nog musik i hela Sverige, men det tyckes vara
en självklar sak här uppe, där alla spela och dansa
vackert och som jag inbillar mig att musik och dans
böra göras.
Vad överträffar en kväll med musik och visor och
muntra historier? Jag tänkte nu närmast på
kvällarna där uppe i fäbodarna. Fjärran från konstlade
människor och växlar och telefoner, medan snön
faller över stugor och härbren, på vilkas dörrar jag
läser namnen på kullorna som levde här uppe för
400 år sedan.
Nu är det natt. Elden har slocknat i spiseln och
mina kamrater sova. Jag kliver ned från min
sängplats under taket och går naken ut på förstubron.
Fäbodarna äro tysta och timmerkarlarna sova efter
sin arbetsdag. Endast från en stuga lyser det. Jag
ser icke fönstret, men bakom en svart knut fladdrar
ett sken ut över snön och gnistorna ur skorstenen
irra omkring några sekunder som husvilla stjärnor,
innan de drunkna i det blå mörkret. Men snön kyler
vasst under fotterna och jag går in. Nirvana.
Nu är det morgon och solen kastar gnistor på
snön och luften är hög och blå. Nu kokar snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
