Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Rationalismens tidehvarf (före 1795)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
vanor grundade åsigter. Dessa ville man
omskapa i öfverensstämmelse med förnuftets allmänt
gilltiga föreskrifter, och på så sätt bilda en
rationell juridik.
I yttre politiken såg man tidsandan med
glödande kärlek och vidgadt bröst omfatta den sida af
kristendomen, söm lärde, att alla menniskor äro
bröder, skapade för att älska och hjelpa, icke för att
fekada och kufva hvarandra. Bort derföre, hette
det, med mörkare tiders lemningar, krig, tullar,
nationalhat, nära nog med nationaliteterna sjelfva!
Allt skulle sammansmälta i broderskap och
allmän fred. Kosmopolitism blef tidens lösen.
I historien beundrade man icke det krigiska,
det lysande, endast som sådant. Man egnade i
stället tacksamhet och vördnad blott åt det, som
för folken var antingen på ideelt eller materielt
sätt nyttigt och välgörande. En Alexander, en
Karl den tolfte skattades med all deras krigsära
föga mot de regenter, som främjat sina
under-såtares välstånd och bildning. Man hörde
påstås, att uppfinnaren af den bekanta både
lättköpta och födande Brunswiger-mumman förtjent
menniskoslägtets tacksamhet i högre grad än
Alexander. Krig för religiösa ändamål, t. ex.
korstågen, betraktades likaledes som förvillelser.
Både fordna och närvarande tider bedömdes efter
gällande rationalistiska grundsatser. Europas
monarkiska samhällen framställdes såsom massor af
orimlighet och förtryck; Nordamerikanska fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
