Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— DI —
Haden, sedan Kon ur sin skrifbordslåda fram-
tagit ett litet etui.
"Förlåt mig, bäste herr general, att min
tid numera icke tillhör mig, utan min konst.
Jag: har en lång, ny roll att studera och dess-
utom repitition om en timma. Tillåt mig
dock: från "en .otacksam återbära en alltför
dyrbar gåfva, återbära den till den förgätne,
som säkert sjelf; lika lätt som alltid, förgäter.”
Och Isaura räckte generalen det briljan-
terade armband, som hade: blifvit gömdt i
buketten till henne.
Men den blaserade kurtisören kände sig
sårad i sitt hjertas innersta af den synbara
och beräknade kölden hos den qvinna, för
hvilken han för första gången, fast för sent,
i sitt lif kände en verklig böjelse. Hans
läppar darrade, och vällustingen, som sko-
ningslöst - behandlat så mången stackars
fjolla, som litat på hans ord, led nu i sin
ordning alla förödmjukelsens och den obe-
svarade ömhetens qval. .Isaura kände nå-
gonting liknande medömkan för den fallne
triumtaforn, då han med tårade ögon tiggde
henne om :gunsten att, behålla. hans gåfva
och att åtminstone skänka honom en gnista
medlidande och vänskap, om hon icke kunde
besvara hans kärlek.
"Ack, Isaura" -—; slutade v. Gallen, —
"genom er straffar mig kärlekens Gud för
allt mitt lättsinne. . Låt mig åtminstone få
se er och vistas i er närhet, tills min sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
