Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Bruket Holmens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess underhåll, men ännu intog det en ledande ställning bland
industriella anläggningar av samma art i vårt land. Enligt ett
memorial av den 13 juni 1675 om kopparfourneringen utgjorde
nämligen denna till Norrköpings mässingsbruk 1560 skeppund.
Motsvarande siffror för övriga mässingsbruk i landet äro för
Gusum 960, för Skultuna 480, för Vällinge 288 och för Nacka
mässingsbruk 216 skeppund.
Jacob Reenstiernas son hovjunkaren Abel Reenstierna erhöll
år 1694 rådhusrättens fastebrev på bruket med tillhörande
lägenheter. Vid samma tid måste han för att kunna utlösa de övriga
arvingarna till egendomen upptaga ett lån i Riksens Ständers
Bank på över en miljon daler kopparmynt. Omkring år 1700
hade han åter inbetalt detta belopp så när som på 87,000 daler,
men sedan blevo ekonomiska svårigheter honom övermäktiga,
och då han under tre à fyra år icke ens kunnat erlägga räntan,
måste han den 11 maj 1704 avstå bruket åt Riksens Ständers
Bank.
De år, som nu följde, voro allt annat än gynnsamma. Från
andra medlemmar av Reenstiernska släkten gjordes arvsanspråk
gällande, och på grund härav utspunno sig processer, som sträckte
sig över en mansålder. Icke nog därmed: banken hade att
uppehålla bruksdriften i den djupaste depression, vari vårt land
någonsin befunnit sig, under Karl XII:s krigsår. Det var förenat
med stora svårigheter att anskaffa den för tillverkningen
behövliga mängden av koppar. Anläggningen råkade därigenom och
av andra orsaker i allmänt förfall, så att driften i det närmaste
avstannade och arbetsfolket led nöd. Bergskollegium måste
nu ingripa och anmodade banken att åstadkomma rättelse.
Men i de bistra krigstiderna var detta lättare sagt än gjort;
mässingen sjönk till vanpris, och avsättningen blev allt trögare.
Så kom 1719 den stora förödelsen med ryssarnas härjning av
staden. Ett ögonvittne skriver därom: »Äntligen kom förödelsens
dag den 30 juli, som uti svenska historien skall lämna det
rysligaste minnesmärke. Klockan 9 började tornväktaren i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
