Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Generalkonsulns kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvivel lånat dem även till att höra alla de smutsiga historier,
som kretsa kring mig och viskas kring min person.
Det sjöd inom honom, han kunde inte stanna inne längre.
Och plötsligt ryckte han till sig hatt och rock, som hängde på
en krok vid dörren, och skyndade ut.
På gatan vinkade han till sig en bil och for till sin bostad.
Hemkommen sjönk han ned i en av fåtöljerna i biblioteket och
— började gråta.
Ja, han grät verkligen. Han grät över att det lyckans
skimrande luftslott han timrat upp åt sig under de stunder han haft
lediga från tankarna på affären, så plötsligt störtade samman
och blev en enda grushög av den krassaste verklighet.
Hon trodde, att han ville gifta sig med henne för att få hennes
fars skepp. Gifta sig med fartygen! Å, vilken lumpen och
tarvlig varelse måtte hon inte vara!
II.
Sedan Aina Nissinger hämtat sig från sin förvåning över
James Durmans uppträdande, lämnade hon hans kontor. Hon tänkte
först gå hem, men kommen till stadens domkyrka fick hon
plötsligt den tanken att gå in. Några turistande ungdomar
gingo in i templet samtidigt som hon. De pratade högljutt- och
vanvördigt. Hon blev förargad, frågade sig själv, vad hon hade
där att göra, gick ut ur kyrkan och fördjupade sig i gångarna
på kyrkogården. Till sist satte hon sig på en bänk under en tårpil,
som växte vid en avliden affärsmans grav.
Tankarna kretsade hela tiden kring James Durman. Hon hade
kommit till hans kontor för att få höra honom säga, att han
älskade henne. För hon höll honom kär. På vägen till det
durmanska affärshuset hade hon beslutat att börja så som hon gjorde
för att få höra honom försäkra, att han skrivit till henne endast
därför, att hans hjärta var överfullt av kärlek, kärlek, endast
kärlek, och inga baktankar.
Och så hade detta blivit följden.
Men —
Och hon ryckte till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
