Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. De rikaste i sta’n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
treskiftes att delas mellan kronan, staden och Carnegie & Lamberg,
eller ock att undergå 12 dygns vatten- och bröd-straff.
De sistnämnda herrarne gingo då till kungs och yrkade,
att Backman åtminstone skulle dömas till samma straff, som
skulle drabbat dem sjelfve, ifall hans anklagelser blifvit styrkta.
K. maj:t dömde då i april 1825 Backman till offentlig afbön
och att böta 33 rdr 16 sk. b.-co eller undergå 24 dygns vatten
och bröd-straff. Det enda Backman nu vann var, att han
skulle få ersättning af Lamberg derför, att den senare å
Backmans vägnar tagit ackord i baron Koskulls, John Halls svärfars
konkurs.
En annan större Backmans-process pågick så att säga
parallelt med denna från rätt till rätt och afslöts i februari
1825. Backman ville här åtkomma tvenne fartyg, »Flora»
och »Nya Välfärden», som Mitchel efterlemnat och som
Carnegie såsom dennes utredningsman icke kunde släppa bort.
På anmodan af Carnegie lemnade hrr C. A. Murray och Olof
Wijk en utförlig utredning af denna sak. Sagde utredning
lades till grund för rådhusrättens dom. Backman fick orätt i
alla tre instanserna och dömdes dessutom att återbära några
tusen kronor, som han lagt vantarne på, hvarjemte han, enligt
K. maj:ts dom fick erlägga för motpartens kostnader en
»skäligen jämkad summa», äfven då stigande till 33 rdr 16 sk. b.-co.
Backman hade också försökt att uppträda såsom ombud
för en engelsman, Doyle, i process mot Alex. Barclay och
Lauritz Smith. Härvid åberopades, att han begagnat
missfirmligt skrifsätt mot sin förra vederpart Carnegie och skrifvit
vanvördigt om kämners- och rådhusrätterna, hvarför han dömts
till offentlig afbön, och att han derför icke borde tillåtas
uppträda som ombud inför rätta.
Om Hall hade någon del i, att hans svåger baron Koskull
klagade öfver konkursutredningen efter svärfadern, har jag icke
reda på. Men jag har sett, att Koskull fick orätt i sin talan
mot utredningsmannens, assessor Nolleroths enka, Niklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
