Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Legenden om fra Ambrogios fromhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
legenden om fra ambrogio
som en vansinnig ber, till sin Gud, som övergav
honom.
Men Gud hörde honom ej.
Han slet upp sin kåpa, rev repet från sin midja
och lät dess grova knutar" falla i slag efter slag
över sina darrande skuldror. Hans kött vred och
våndade sig under sitt gissel, som sönderflängde det.
— Vi förgäter du mig i min nöd, Herre, mig
och de gärningar, som jag gjort till ditt namns pris?
Du vet att det är sant, Herre, att jag givit dig allt
vad en människa kan giva dig, du vet det! Vittnar
ej själva detta ditt eget välsignade rum därom och
att det allenast varit min själs åstundan, ditt namns
pris, det allenast, det allenast! Se, Herre, se, det är
icke en sten här lagd, som icke helgats av bön och
tack, ej ett valv spänt, som icke spants över en
himmelsk tanke och en renad vilja. Ej till flärd och
ögonprål hava dessa murar smyckats, dessa
kostbara kar och käril framburits, ej till människors
fåfängliga heder, men till din, till din, o Herre och
Gud! För din förunderliga härlighet och dina heliga
änglars och dina saliga helgons åminnelse är detta
rum tillrett, och från detta ditt heliga altare har
ingen tanke och ingen åkallan stigit, som ej stigit
till dem...!
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
